Nu ligger jag i min säng och ska alldeles strax krypa ner under täcket och sova mina nio timmar. Ett samtal till pappa skulle inte vara fel... Åh! Igår och idag jobbade en hantverkare på skolan, och man gick förbi honom varenda gång man skulle på lektion.... Första gången jag passerade kände jag lukten av spackel och det första jag kom att tänka på var min kära far. Jag saknar honom verkligen! Han är oftast förstående, lyssnar på mig och är jättebra på att stötta mig. Om jag någon gång skulle gå in i en vägg, skulle han vara första personen jag ringde! Man säger väl att pappor har en speciell kraft, kanske inte just så men jag kommer inte på uttrycket. Det är så skönt att bara sitta och prata med honom, jag känner mig så trygg, som att inge, vad det än är kan störa mig... Nej, nu måste jag sova och mer bloggande tillåter inte min dator. Internet stängs nämligen av klockan 23.00 på vardagar för att vi ska sova någonting... God natt!