ÅH! Prestationsångest måste vara det jobbigaste som finns! Det gömmer sig inne i tankarna, även fast man inte riktigt vill tänka på det så gör man det ändå. Allt blir kaos, inget går bra och man sjunker ned i en kortvarig depression som förföljer en hela dagen. Tänk vad det kan förstöra ens dag, år och liv...

Jag har gråtit extremt mycket idag utav två anledningar... Dels för att jag lider av prestationsångest, och det visar sig i nästan allt jag gör, och den andra anledningen tycker jag inte att jag behöver berätta. Jag tror jag aldrig har gråtit så här mycket på en dag om jag ska vara ärlig. Det var så illa att jag till och med började att hyperventilera. Vilket var jobbigt, eftersom jag var i ett så seriöst samtal med min tränare och jag fick inte fram ett enda ord, jag stammade samtidigt som jag försökte snappa efter andan. Jag borde köpa en bok om coaching eller skaffa en metaltränare... Skulle det vara något kanske? Eller har ni några tips?